Inför UFC 102 fick jag se en intervju med Nathan Marquardt där han berättade han inte var rädd för att ta ner Demian. Han var rätt säker på att han skulle kunna ta sig ur eventuella submissionförsök och jag fick känslan av att han nästan skulle kunna få för sig att bevisa något. Det är enligt mig en av de farligaste sakerna man kan göra i MMA, bevisa något. Sean Sherk t.ex. försöker bevisa att han kan boxas vilket lett till förlust mot BJ Penn (vad hade hänt om han jobbat på en nedtagning och lyckats?) och mot Frank Edgar, bägge helt enkelt bättre boxare och med den lilla fördelen att de har längre räckvidd än Sherk.
I det här fallet skulle Nate inte bara behöva visa att han är kompetent på marken (vilket han är) utan också att han alltså skulle vara på samma nivå som… världens bästa BJJ-spelare. Demian Maia har mött Ronaldo “Jacare” Sousa i grappling och vunnit och de här två killarna räknas generellt som två av världens absolut bästa BJJ-utövare. Demian Maia har även lyckats föra över sina kunskaper till MMA på ett fantastiskt sätt och har vunnit samtliga sina matcher i UFC på submission. Att då tänka sig att man skulle vilja bevisa något mot den personen framstår liksom som total idioti. Det är bra att Nate har självförtroendet att tro att han skulle kunna ta sig ur eventuella submissionförsök vilket ju skulle innebära att han har ett försvar mot Demians främsta vapen. Men att medvetet söka sig in i det område där ens motståndare räknas som den främste i världen kan inte vara en bra plan.
Inför matchen var jag nästan hundraprocentigt säker på att Demian Maia skulle vinna på submission. Särskilt om han inte ens skulle behöva jaga en nedtagning utan om Nathan skulle bjuda på den tjänsten. Istället slutade matchen med knock efter 27 sekunder. 27 sekunder där Demian Maia måttade och markerade låga och höga sparkar mot Nathan utan att egentligen verka arbeta mot en nedtagning. Vid varje spark sänkte han sin vänstra hand, något Nathan och hans tränare Greg Jackson noterat och i slutet av träningslägret aktivt tränat på att kontra, bland annat för att Nathan skadat foten och inte skulle kunna sparka själv.
Så här efter ett tag har jag funderat på om det i själva verket var tvärtom, nämligen att Demian trodde att han var tillräckligt bra stående för att kunna hänga med Nathen på fötterna och att han i sin tur ville bevisa något. Demian tränar med Wanderlei Silva och i en intervju, förvisso gjord för UFC Countdown (där inget sant eller av värde egentligen sägs…), säger Wandy att “I don’t know, maybe he will knock the guy out?”. Naturligtvis ingen omöjlighet, men om man är världens bästa BJJ-för-MMA-spelare, borde man inte hålla sig till den planen? Alltså, missförstå mig rätt, jag tycker inte man ska avstå från att träna stående och utvecklas så att man kan hänga med de bästa - men kanske inte i en match som kunde ge chans på en titelmatch? På den här nivån är det svårt att utveckla de andra delarna av sin kompetens just eftersom de man möter är så otroligt bra. Nathan var inte en person man kunde stå och testa lite hur det kändes för att sen om det började blåsa snålt ta ner och submitta. Nathan Marquardt är en motståndare på en sån nivå att man måste gå in för att mörda honom, inte för att utveckla sin personlighet.
Om Demian istället tränat stående, disciplinerat och kanske under en bättre coach än Wanderlei Silva (som ju har tekniska brister av just typen tappa garden) så hade han kunnat använda den kunskapen när en öppning presenterade sig istället för att börja matchen med några konstiga känna-efter-sparkar. Problemet när man inte är på någon hög nivå inom t.ex. muay thai eller vilken annan kampsport som helst, är att man hamnar i den klassiska mma-striker-fällan. Man slår en ett-två eller en lågspark eller något annat lite allmänt, sen hoppar man tillbaka och nollställer sig och går in och repeterar. Ett-två, ett-två. En mer överlägsen striker andas sådana tendenser som sin livsluft och läser bara tajming och går sen in för det dödande slaget. Demian Maia försökte tre eller fyra sparkar på raken mot Nathan. Vid alla sänkte han vänsterhanden. Enligt Nathan hade de sett den tendensen i tidigare matcher från Demian, vilket alltså innebär att Demian gick in i en match där han tänkte sig att han skulle köra lite mer stående - fast med klara tekniska brister kvar. Brister motståndaren och alla som önskat kunna se.
Det måste anses vara en tränares uppgift att upptäcka och rätta till såna brister - alternativt förbjuda sin adept från att försöka stå med sin motståndare om det inte är absolut nödvändigt.
Det här har sagts förut av bättre analytiker än jag, men det kanske tål att sägas igen - om du inte redan idag tittar på video med din motståndare och analyserar hans teknik, eller någon i ditt läger, då är du på efterkälken eftersom det är ganska stor risk att din motståndare gör det - med dig.
Demian Maia kommer tillbaka. Han kommer ha lärt sig av sitt misstag. Boxning och Muay Thai ska vara komplement för honom, verktyg han har att tillgå i de olika situationer som uppstår under en MMA-match. Inte det han tar fram först av allt i en match!
Wednesday, September 16, 2009
Wednesday, September 2, 2009
UFC 103 - vad jag längtar mest efter
Om bara två korta veckor får vi nästa UFC, 103 i ordningen, denna gång från Texas. Ryktet säger att domarna är sämre och mer cowboy och att detta förmodligen kommer påverka utgången i majoriteten av matcherna.
Det åsido så ser man ju alltid fram mot något med varje gala och några saker känns alltid sura med varje gala. Lets get at it!
Fenomenets återkomst
Jag minns det som igår. Den första matchen jag såg med Vitor Belfort var förmodligen hans match mot Scott "The Pitbull" Ferrozzo vid UFC 12. Exakt när jag såg den vet jag inte riktigt men Scott var hur som helst en riktigt klassik tidig-UFC-fighter, dvs hans främsta meriter var väl att han slagits i någon bar, hade en gigantisk ölmage och svettades mycket. Han fick spö. Fett med spö. Efter honom kom Tank Abbott och han fick också spö. Sen, jajamen, fick Vitor sin första förlust, 1997, mot... Randy Couture. Tolv jävla år sen!
En annan för evigt inetsad minnesbild av hans karriär är ju självklart hans totala destruktion av Wanderlei Silva vid UFC Ultimate Brazil. Sen efter det har det varit väldigt mycket upp och ner för Vitor. Generellt har kommentatorer och fans skrikigt "The OLD Vitor is BACK!" om han lyckas knocka någon och hans karriär som fighter har avfärdats helt varje gång han förlorat. På vägen finns den tragiska historien om kidnappningen och mordet på hans syster som förmodligen påverkat honom något oerhört. Om jag förstått det hela rätt var han även med på brasilianska Big Brother. Funny. För ett tag sen bestämde han sig för att gå ner från 205 lbs till 185 lbs för sina matcher under Affliction (numera nerlagda, tack Josh Barnett) och rönte stor framgång när han totalspöade Terry Martin, en väldokumenterat knockbar motståndare, samt förstås Matt Lindland - inte precis högkalibriga boxare. Generellt har han alltid haft problem med fighters som pushar honom och när matchen inte går hans väg.
Han kommer vid UFC 103 möta Rich Franklin vid 195 lbs. Vad? Ja, jag vet. Rich vill köra på 205 lbs men får nu gå sin andra match vid 195 lbs - mot en kille som vill köra 185, precis som Wanderlei senast. Jaja. Jag förutspår årets tråkigaste match och att Vitor förlorar ett split decision.
CroCop återvänder - igen
Senast mot Mustafa Al-Turk gick det ju bra... delvis för att CroCop grävde in halva handen i Mustafas ena ögonhåla. Kanske inte med flit. Efter den matchen var det mycket snack i media av de olika parterna om att CroCop blåst Dana White den enda gången Dana gått med på ett kontrakt via sms, i slutändan blev det så att CroCop faktiskt skrev på ett multifightkontrakt med UFC och nu får vi se hur det går - mot Junior Dos Santos. Cigano har två matcher i UFC, bägge vinster på TKO mot underväldigande motstånd i form av Fabricio Verdum och Stefan Struwe. Fabricio såg helt enkelt fet ut i matchen och har väl aldrig varit särskilt kvalitativ stående. Det är hur som helst sånt vi får svar på i den här matchen: har CroCop något kvar att ge och är Junior Dos Santos på riktigt?
Frank Trigg återvänder!
Galan heter Franklin vs Belfort men borde förstås heta Comeback (till skillnad från galan som hette Comeback av ingen anledning) med tanke på hur många hemvändare vi har här. Frank Trigg gör comeback i UFC. I welterweight-divisionen. Hmm. Rematch mot GSP kanske? Eller varför det? Han hade exakt ingenting att göra i deras förra match som GSP dominerade varenda sekund av. Många dissar hur som helst Frank Trigg, själv diggar jag honom. Han snackar kanske en del men han har helt enkelt varit inblandad i en del riktigt schyssta matcher, tyvärr är många av dem förluster, såsom hans match mot Sakurai i Shooto, mot Matt Hughes i UFC och Robbie Lawler i ICON på Hawaii. Under Prideregler dominerade han t.ex. Mayhem Miller fullständigt så han har skills. Han har tävlat i 185 lbs ett tag och vad jag hörde så tyckte han det var soft att slippa cutta ner till 170 - men jag antar att han insåg att han absolut inte hade något att hämta i den divisionen i UFC och återvände till bekant mark.
Som första match får han... Josh Koscheck. Fortfarande inte vän med Dana White och Joe Silva?
Övrigt
Jag tycker UFCs galor mer och mer börjar få riktigt solida undercards. Här har vi flera matcher som kan vara hur bra som helst, som t.ex. Efrain Escudero vs Cole Miller, Paul "Semtex" Daley vs Brian Foster, Drew McFedries vs Tomasz Drwal etc. Man får inte nödvändigtvis se matcherna på själva galan men det är sällan jag tittar på en UFC-gala och tänker att det bara är main eventen som är något att ha.
Utöver det får vi ju på main card en titeleliminator i welterweight-divisionen mellan Mike Swick och Martin Kampmann. Jag får hålla med sherdog-folket när de säger att GSP förmodligen skulle slå de två killarna i en tag-team-match även om de fick flygande byten, men ändå, de borde vara motiverade att försöka vinna. Jag hejar på Kampmann.
Och Tyson Griffin.
Och nämnde jag att Vladimir Matyushenko gör comeback? Vad är vi uppe i? Fyra comebacker?
Det åsido så ser man ju alltid fram mot något med varje gala och några saker känns alltid sura med varje gala. Lets get at it!
Fenomenets återkomst
Jag minns det som igår. Den första matchen jag såg med Vitor Belfort var förmodligen hans match mot Scott "The Pitbull" Ferrozzo vid UFC 12. Exakt när jag såg den vet jag inte riktigt men Scott var hur som helst en riktigt klassik tidig-UFC-fighter, dvs hans främsta meriter var väl att han slagits i någon bar, hade en gigantisk ölmage och svettades mycket. Han fick spö. Fett med spö. Efter honom kom Tank Abbott och han fick också spö. Sen, jajamen, fick Vitor sin första förlust, 1997, mot... Randy Couture. Tolv jävla år sen!
En annan för evigt inetsad minnesbild av hans karriär är ju självklart hans totala destruktion av Wanderlei Silva vid UFC Ultimate Brazil. Sen efter det har det varit väldigt mycket upp och ner för Vitor. Generellt har kommentatorer och fans skrikigt "The OLD Vitor is BACK!" om han lyckas knocka någon och hans karriär som fighter har avfärdats helt varje gång han förlorat. På vägen finns den tragiska historien om kidnappningen och mordet på hans syster som förmodligen påverkat honom något oerhört. Om jag förstått det hela rätt var han även med på brasilianska Big Brother. Funny. För ett tag sen bestämde han sig för att gå ner från 205 lbs till 185 lbs för sina matcher under Affliction (numera nerlagda, tack Josh Barnett) och rönte stor framgång när han totalspöade Terry Martin, en väldokumenterat knockbar motståndare, samt förstås Matt Lindland - inte precis högkalibriga boxare. Generellt har han alltid haft problem med fighters som pushar honom och när matchen inte går hans väg.
Han kommer vid UFC 103 möta Rich Franklin vid 195 lbs. Vad? Ja, jag vet. Rich vill köra på 205 lbs men får nu gå sin andra match vid 195 lbs - mot en kille som vill köra 185, precis som Wanderlei senast. Jaja. Jag förutspår årets tråkigaste match och att Vitor förlorar ett split decision.
CroCop återvänder - igen
Senast mot Mustafa Al-Turk gick det ju bra... delvis för att CroCop grävde in halva handen i Mustafas ena ögonhåla. Kanske inte med flit. Efter den matchen var det mycket snack i media av de olika parterna om att CroCop blåst Dana White den enda gången Dana gått med på ett kontrakt via sms, i slutändan blev det så att CroCop faktiskt skrev på ett multifightkontrakt med UFC och nu får vi se hur det går - mot Junior Dos Santos. Cigano har två matcher i UFC, bägge vinster på TKO mot underväldigande motstånd i form av Fabricio Verdum och Stefan Struwe. Fabricio såg helt enkelt fet ut i matchen och har väl aldrig varit särskilt kvalitativ stående. Det är hur som helst sånt vi får svar på i den här matchen: har CroCop något kvar att ge och är Junior Dos Santos på riktigt?
Frank Trigg återvänder!
Galan heter Franklin vs Belfort men borde förstås heta Comeback (till skillnad från galan som hette Comeback av ingen anledning) med tanke på hur många hemvändare vi har här. Frank Trigg gör comeback i UFC. I welterweight-divisionen. Hmm. Rematch mot GSP kanske? Eller varför det? Han hade exakt ingenting att göra i deras förra match som GSP dominerade varenda sekund av. Många dissar hur som helst Frank Trigg, själv diggar jag honom. Han snackar kanske en del men han har helt enkelt varit inblandad i en del riktigt schyssta matcher, tyvärr är många av dem förluster, såsom hans match mot Sakurai i Shooto, mot Matt Hughes i UFC och Robbie Lawler i ICON på Hawaii. Under Prideregler dominerade han t.ex. Mayhem Miller fullständigt så han har skills. Han har tävlat i 185 lbs ett tag och vad jag hörde så tyckte han det var soft att slippa cutta ner till 170 - men jag antar att han insåg att han absolut inte hade något att hämta i den divisionen i UFC och återvände till bekant mark.
Som första match får han... Josh Koscheck. Fortfarande inte vän med Dana White och Joe Silva?
Övrigt
Jag tycker UFCs galor mer och mer börjar få riktigt solida undercards. Här har vi flera matcher som kan vara hur bra som helst, som t.ex. Efrain Escudero vs Cole Miller, Paul "Semtex" Daley vs Brian Foster, Drew McFedries vs Tomasz Drwal etc. Man får inte nödvändigtvis se matcherna på själva galan men det är sällan jag tittar på en UFC-gala och tänker att det bara är main eventen som är något att ha.
Utöver det får vi ju på main card en titeleliminator i welterweight-divisionen mellan Mike Swick och Martin Kampmann. Jag får hålla med sherdog-folket när de säger att GSP förmodligen skulle slå de två killarna i en tag-team-match även om de fick flygande byten, men ändå, de borde vara motiverade att försöka vinna. Jag hejar på Kampmann.
Och Tyson Griffin.
Och nämnde jag att Vladimir Matyushenko gör comeback? Vad är vi uppe i? Fyra comebacker?
Tuesday, September 1, 2009
Efter UFC 102
Så, då var UFC 102 avklarat och vad kan man säga? En gala utan särskilt mycket hype, med en main event mellan två killar man trodde var redo för pensionärshemmet (Randy för sin ålder, Nogueira för att han verkade mest död i sin senaste match mot Frank Mir) som ändå måste sägas ha levererat bra skit. Massor med svar på massor av frågor och naturligtvis fick vi ännu fler frågor att ställa.
Ryktena om min död är betydligt överdrivna
Jag hade hört rykten om att Nogueira blev regelbundet knockad på träning. Var det ett rykte som spreds med avsikt från hans camp? Naturligtvis slår inte Randy lika hårt som de riktigt stora tungviktarna i UFC, men ändå, han fick in ett antal goa kombinationer mot brassen utan att det verkade påverka densamme. Själv blev han rejält klockad ett antal gånger och man får konstatera att Big Nog såg ut som sitt gamla jag. Till saken hör att vid UFC 92 så vägde Nogueira in på 246 lbs (111 kg) och vid UFC 102 231 lbs (104 kg), en nätt skillnad på sju kg. Tänka sig att sju kg kan göra en lite slö och långsam, särskilt om man legat på sjukhus med en stafylokockinfektion veckan innan match OCH slitit sönder sin menisk.
Nu vill jag ha en rematch mellan Mir och Nog - om inte Nog ska få Brock Lesnar direkt - fast han möter ju Shane Carwin vid UFC 106 i november vilket kanske blir lite väl lång väntan för Nog.
Både Randy och Nog visade vilket fighters det är och jag undrar om inte det här var den mest upphetsande och kanske den bästa matchen jag sett med Randy under hela hans karriär! Ett tag var det som en Rockyfilm, ett tag var det som Don Frye vs Takayama, riktigt galen skit, helt enkelt. En riktigt bra match som överträffade mina kanske lågt ställda förväntningar. Frågan nu är förstås vad Randy ska göra härnäst? Han skrev på ett nytt kontrakt i samband med UFC 102 på sex matcher och 28 månader - han kommer avsluta sin grymma karriär i UFC, det är klart. Kanske gå ner till LHW och köra en rolig superfight där istället för att banka huvudet blodigt mot XXXXXL-handskar i tungviktsdivisionen?
Allt vi behöver är en plan
Nate Marquardt tränar med Greg Jackson. Greg Jackson som tillsammans med Georges St Pierre tog fram planen att brottas stående med BJ Penn så att hans axlar skulle bli fyllda med blod så att hans jabb skulle nullifieras. En matchplanernas mästare helt enkelt. Den här gången hade de tittat på video av Demian Maias stand-up och noterat ett par tekniska missar. Den som Marquardt kapitaliserade på var att Demian flaxade med armarna då han sparkade. Marquardt själv hade skadat foten några veckor innan matchen så själv skulle han inte kunna sparka. Därför tränade han in en kontring på sparken tills den satt automatiskt - och det gjorde den. Maia gjorde nästan en volt av slaget och fick ett till slag av mattan i ansiktet och matchen var över.
Thiago Silva hade gjort samma sak, tittat på video och letat brister i Keith Jardines stand-up. Keith tränar också med Greg Jackson och man får ofta höra att han är "tuff" och "oortodox". Oortodox i stående betyder oftast helt enkelt att man inte skyddar huvudet, att man inte slår tekniskt "korrekta" slag och mindre ofta att man faktiskt är ovanlig på något sätt, som t.ex. Lyoto Machida faktiskt är (karatekillar i oktagonen får anses vara oortodoxa jämfört med alla muay thai-, kickboxning- och boxningsutövare). Keith Jardine får vara hur tuff han vill, om han och Greg Jackson inte börjar jobba på att se till att hans defensiv blir bättre kommer vi få se fler kontringar mot hans spastiska anfall och fler dödade hjärnceller.
Fler fighters måste börja göra planer för sina matcher och specifika planer för specifika motståndare. År 2009 och framåt kommer det inte duga med att bara gå in och slugga - för din motståndare kan ha studerat dig och dina brister - som Dan Henderson gjorde med Michael Bisping på UFC 100. Alla fighters kommer skikta sig som olja och vatten med de fighters som studerar sina motståndare och försöker utnyttja deras svagheter överst och traditionella "brawlers" underst.
Brandon Vera lider av TSS
TSS står för antingen Tentative Striker Syndrome eller Tim Sylvia Syndrome. Problemet med Brandon Vera är inte kompetens utan mer att han har fingret på avtryckaren men inte trycker av. Han utklassade Krzysztof Soszynski men lyckades inte avsluta matchen. Och han vann men inte med vad som kändes som en total dominans utan snarare som en säker vinst utan risker. Det tråkiga är att det inte ens känns som om han skulle behöva ta risker, han skulle bara behöva slå mer än en ett-två eller liknande. Varför inte kontra varje försök från sin motståndare om man kan? Kanske är det så att Vera tänker för mycket och har för många verktyg och liksom har tappat instinkterna lite. Han behöver fler matcher och mot bättre motstånd - snarare!
Todd Duffee menar affärer
Todd Duffee är ett riktigt löfte i tungviktsdivisionen. Han slog UFCs officiella knockout-rekord (det inofficiella innehas av Duane "Bang" Ludwig mot Jonathan Goulet, fyra sekunder) med sin sjusekunders knockout av Tim Hague. Nu säger inte det så mycket men han spöade även Assuerio Silva för nästan ett år sen, ett betydligt mer kompetent motstånd, om än kanske inte lika tufft.
Nu fick vi hur som helst inte se så mycket av Todd - men nu snackas det om att man ska fixa en match snart, mycket snart, åt honom. Han klarade sig ju ifrån den här matchen utan minsta skråma, mycket tack vare Tim Hagues oklara offensiv direkt när matchen började. Han gick in, måttade en overhand right, droppade sin vänster och såg plötsligt ut som om han skulle slå med vänstern. Allt Todd behövde göra var att slå rakt i ansiktet.
Från att ha varit divisionernas sorgebarn ser nu tungviktsdivisionen plötsligt ut att vara en riktigt het affär i UFC, löften kommer in från höger och vänster och nästa säsong av TUF är som bekant enbart tungviktare. Lovande!
Låt mig slippa Chris Leben
Hur ska Chris Leben vinna en match? Svaret är enkelt: genom att slå väldigt hårt på en motståndares haka. Motståndaren i fråga måste förstås undvika att röra på huvudet, ha en gard, ha fotarbete och generellt vilja ge sig in i en "brawl" med en de facto hårt slående människa. Generellt tenderar det övre skiktet i UFCs viktklasser inte bete sig på det sättet. Om de väljer att agera taktiskt blir det tråkiga matcher för Chris har liksom ingenting att komma med utöver det. Han jobbar inte taktiskt själv, är långsam, skär inte av ringen... det blir helt enkelt tröttsamt. Låt mig slippa honom! Ha honom som gatekeeper på undercardet och ta med hans match om antingen han eller motståndaren blir knockad silly.
Ryktena om min död är betydligt överdrivna
Jag hade hört rykten om att Nogueira blev regelbundet knockad på träning. Var det ett rykte som spreds med avsikt från hans camp? Naturligtvis slår inte Randy lika hårt som de riktigt stora tungviktarna i UFC, men ändå, han fick in ett antal goa kombinationer mot brassen utan att det verkade påverka densamme. Själv blev han rejält klockad ett antal gånger och man får konstatera att Big Nog såg ut som sitt gamla jag. Till saken hör att vid UFC 92 så vägde Nogueira in på 246 lbs (111 kg) och vid UFC 102 231 lbs (104 kg), en nätt skillnad på sju kg. Tänka sig att sju kg kan göra en lite slö och långsam, särskilt om man legat på sjukhus med en stafylokockinfektion veckan innan match OCH slitit sönder sin menisk.
Nu vill jag ha en rematch mellan Mir och Nog - om inte Nog ska få Brock Lesnar direkt - fast han möter ju Shane Carwin vid UFC 106 i november vilket kanske blir lite väl lång väntan för Nog.
Både Randy och Nog visade vilket fighters det är och jag undrar om inte det här var den mest upphetsande och kanske den bästa matchen jag sett med Randy under hela hans karriär! Ett tag var det som en Rockyfilm, ett tag var det som Don Frye vs Takayama, riktigt galen skit, helt enkelt. En riktigt bra match som överträffade mina kanske lågt ställda förväntningar. Frågan nu är förstås vad Randy ska göra härnäst? Han skrev på ett nytt kontrakt i samband med UFC 102 på sex matcher och 28 månader - han kommer avsluta sin grymma karriär i UFC, det är klart. Kanske gå ner till LHW och köra en rolig superfight där istället för att banka huvudet blodigt mot XXXXXL-handskar i tungviktsdivisionen?
Allt vi behöver är en plan
Nate Marquardt tränar med Greg Jackson. Greg Jackson som tillsammans med Georges St Pierre tog fram planen att brottas stående med BJ Penn så att hans axlar skulle bli fyllda med blod så att hans jabb skulle nullifieras. En matchplanernas mästare helt enkelt. Den här gången hade de tittat på video av Demian Maias stand-up och noterat ett par tekniska missar. Den som Marquardt kapitaliserade på var att Demian flaxade med armarna då han sparkade. Marquardt själv hade skadat foten några veckor innan matchen så själv skulle han inte kunna sparka. Därför tränade han in en kontring på sparken tills den satt automatiskt - och det gjorde den. Maia gjorde nästan en volt av slaget och fick ett till slag av mattan i ansiktet och matchen var över.
Thiago Silva hade gjort samma sak, tittat på video och letat brister i Keith Jardines stand-up. Keith tränar också med Greg Jackson och man får ofta höra att han är "tuff" och "oortodox". Oortodox i stående betyder oftast helt enkelt att man inte skyddar huvudet, att man inte slår tekniskt "korrekta" slag och mindre ofta att man faktiskt är ovanlig på något sätt, som t.ex. Lyoto Machida faktiskt är (karatekillar i oktagonen får anses vara oortodoxa jämfört med alla muay thai-, kickboxning- och boxningsutövare). Keith Jardine får vara hur tuff han vill, om han och Greg Jackson inte börjar jobba på att se till att hans defensiv blir bättre kommer vi få se fler kontringar mot hans spastiska anfall och fler dödade hjärnceller.
Fler fighters måste börja göra planer för sina matcher och specifika planer för specifika motståndare. År 2009 och framåt kommer det inte duga med att bara gå in och slugga - för din motståndare kan ha studerat dig och dina brister - som Dan Henderson gjorde med Michael Bisping på UFC 100. Alla fighters kommer skikta sig som olja och vatten med de fighters som studerar sina motståndare och försöker utnyttja deras svagheter överst och traditionella "brawlers" underst.
Brandon Vera lider av TSS
TSS står för antingen Tentative Striker Syndrome eller Tim Sylvia Syndrome. Problemet med Brandon Vera är inte kompetens utan mer att han har fingret på avtryckaren men inte trycker av. Han utklassade Krzysztof Soszynski men lyckades inte avsluta matchen. Och han vann men inte med vad som kändes som en total dominans utan snarare som en säker vinst utan risker. Det tråkiga är att det inte ens känns som om han skulle behöva ta risker, han skulle bara behöva slå mer än en ett-två eller liknande. Varför inte kontra varje försök från sin motståndare om man kan? Kanske är det så att Vera tänker för mycket och har för många verktyg och liksom har tappat instinkterna lite. Han behöver fler matcher och mot bättre motstånd - snarare!
Todd Duffee menar affärer
Todd Duffee är ett riktigt löfte i tungviktsdivisionen. Han slog UFCs officiella knockout-rekord (det inofficiella innehas av Duane "Bang" Ludwig mot Jonathan Goulet, fyra sekunder) med sin sjusekunders knockout av Tim Hague. Nu säger inte det så mycket men han spöade även Assuerio Silva för nästan ett år sen, ett betydligt mer kompetent motstånd, om än kanske inte lika tufft.
Nu fick vi hur som helst inte se så mycket av Todd - men nu snackas det om att man ska fixa en match snart, mycket snart, åt honom. Han klarade sig ju ifrån den här matchen utan minsta skråma, mycket tack vare Tim Hagues oklara offensiv direkt när matchen började. Han gick in, måttade en overhand right, droppade sin vänster och såg plötsligt ut som om han skulle slå med vänstern. Allt Todd behövde göra var att slå rakt i ansiktet.
Från att ha varit divisionernas sorgebarn ser nu tungviktsdivisionen plötsligt ut att vara en riktigt het affär i UFC, löften kommer in från höger och vänster och nästa säsong av TUF är som bekant enbart tungviktare. Lovande!
Låt mig slippa Chris Leben
Hur ska Chris Leben vinna en match? Svaret är enkelt: genom att slå väldigt hårt på en motståndares haka. Motståndaren i fråga måste förstås undvika att röra på huvudet, ha en gard, ha fotarbete och generellt vilja ge sig in i en "brawl" med en de facto hårt slående människa. Generellt tenderar det övre skiktet i UFCs viktklasser inte bete sig på det sättet. Om de väljer att agera taktiskt blir det tråkiga matcher för Chris har liksom ingenting att komma med utöver det. Han jobbar inte taktiskt själv, är långsam, skär inte av ringen... det blir helt enkelt tröttsamt. Låt mig slippa honom! Ha honom som gatekeeper på undercardet och ta med hans match om antingen han eller motståndaren blir knockad silly.
Saturday, August 8, 2009
UFC 101: Anderson Silva vs Forrest Griffin
Idag, lördag, går UFC 101 av stapeln (natt mot söndag svensk tid) och galans huvudmatch är en titelmatch i lättviktsdivisionen mellan BJ Penn och Kenny Florian. Min mun vattnas vid blotta tanken på den matchen eftersom det finns så många frågor att ställa i förväg - frågor som alla kommer få svar om några timmar. Hur kommer t.ex. BJ Penn hantera Kenny Florians Muay Thai, jag tänker främst på de låga bensparkarna? Mitt tips är att han fångar en spark och tar ner Kenny... men det är inte därför vi är här idag.
Jag tänkte istället titta på matchen mellan Anderson Silva och Forrest Griffin. Anderson är ju UFCs 185 lbs-mästare och Forrest är den före detta 205 lbs-mästaren. Anderson har gått en match tidigare på 205 lbs, mot James Irvin, en match han avslutade med första slaget han slog i den matchen, värt att minnas är dock att James Irvin inte är Forrest Griffin.
Kan Forrest Griffin vinna mot Anderson Silva och hur skulle det i så fall gå till? Den frågan är det nog många som ställer sig inför den här matchen, vilken plan är egentligen den optimala planen för att vinna över Anderson Silva?
En del röster hörs ibland som säger att man ska ta ner honom - något som Travis Lutter i ett helt utmattat tillstånd lyckades göra, han lyckades även ta sig till mount men gjorde bort sig då han försökte sig på ett slarvigt armlås från mount och tappade positionen. I den matchen vet jag dock att Anderson hade trasiga knän, han opererade minst ett knä efter det. Dan Henderson lyckades också ta ner honom och Anderson tog sig inte upp, han låg på rygg en halv rond och blev slagen i ansiktet. Förstås utan att ta någon som helst skada och sen slutade det som det brukar. I deras andra match lyckades Rich Franklin ta ner Anderson - fast den här gången tog sig Anderson upp nästan ögonblickligen.
Skillnaden? Forrest är stor, jättestor, hävdas det. "Mycket större" än Forrest Griffin. På Sherdog.com frågas det om Anderson kan hantera Forrests storlek och det hänvisas också till att Forrest vid flera tillfällen vägt mer än 250 lbs... vilket förstås är meningslöst att ta upp eftersom han INTE kommer väga det på matchdag. Längdmässigt är Forrest 3 cm längre än Anderson, knappast nåt att skriva hem om i de här sammanhangen. De främsta viktkaparna kan "cutta" 20-30 lbs (9-13 kg) inför en match vilket då skulle betyda att Forrest vid match väger ungeför 102 - 106 kg. Inför en vanlig match väger då Anderson 93 - 97 kg (i sin vanliga viktklass). Men det är ju med förutsättningen att han ska nå 185 lbs (84 kg) dagen innan match. Om förutsättningen är att han ska nå 205 lbs kommer ju allt se annorlunda ut. Jag är tveksam till att prata om storleksfördelar, såna fördelar skulle även Rich Franklin ha och han fick mest bara en dyr plastikkirurgiräkning.
En taktik man pratar om är just att Forrest ska ta sig in nära, köra dirty boxing, hänga på Anderson, trycka honom mot buren och få honom att bära hela Forrests massa för att trötta ut honom. Att föreslå en sån taktik tyder för mig på att man bortser helt från att Anderson är en mästare på thaiclinch, att Forrest måste komma nära till att börja med och det faktum att det inte kommer skilja mer än 5 kg. Det är inte nödvändigtvis en dålig taktik men om man tror att storlek enbart kommer ha betydelse i den här matchen så nedvärderar man nog värdet av teknik och teknik har Anderson i massor.
En del andra menar att Forrest ska rusa, attackera, vara i Andersons ansikte och "ta matchen till honom" (bland annat Frank Mir - hittar inte just nu länken till hans analys). En bra plan, om man är på minst Anderson Silvas nivå vad gäller det stående, är man något under kan man ju ta en titt på matchen mot Chris Leben och se hur det gick. Forrest är naturligtvis oerhört mycket bättre än Chris Leben men det består bland annat av en mycket högre nivå av disciplin och en förmåga att implementera en bra gameplan.
Nej, jag anser nog att planen Forrest ska ha är enkel - stanna på utsidan, sparka låga bensparkar och gnid ut ett domslut till din egen fördel. Och, just det, undvik hårda slag mot ansiktet. Eventuellt kan jag se en poäng med att gå för en nedtagning men då måste den läggas upp med minutiöst förarbete i form av kombinationer och fejkade nedtagningar etc - Forrest kan inte kosta på sig lågoddsförsök från tre meters håll, de kommer bara mötas med knän mot pannan. Han bör alltså kopiera sin plan från matcherna mot Quinton Jackson och Rashad Evans. Och han verkligen verkligen måste undvika hårda slag på hakan eftersom den har visat sig vara sådär. Problemet där är ju att Anderson är ganska träffsäker.
Tittar man på Andersons förra match på 205 lbs så utspelade den sig som så att James Irvin drog en ganska långsam och telegraferad spark högt mot övre delen av Andersons lår. Resultatet är välkänt, Anderson fångade sparken och så gott som knockade Irvin med ett slag - och James Irvin ÄR tuff.
Så, min analys av matchen är att Forrest måste arbeta taktiskt och tålmodigt, något han absolut presterat i sina senaste matcher. Han måste bort från Andersons vänsterhand, undvika långa utbyten av slag och inte hamna i närstrid mot buren - såvida han inte märker att han faktiskt kan utnyttja sin storlek mot buren tidigt, då ska han förstås pusha där men jag tror helt enkelt att det inte är så det kommer gå till. Han ska jobba låga sparkar med korrekt teknik, inte tappa gard eller inte få tillbaka benet så kan det gå vägen. Problemet är att om man är offensiv mot Anderson Silva så spelar man honom i händerna - han är en fantastisk kontrare och Forrest Griffin kommer lämna någon lucka som ger Anderson möjlighet att plantera ett slag på hans haka - när det händer kommer Forrest inte kunna komma tillbaka utan fler slag kommer följa och Andersons hand höjas, kanske först i tredje ronden dock.
Jag tänkte istället titta på matchen mellan Anderson Silva och Forrest Griffin. Anderson är ju UFCs 185 lbs-mästare och Forrest är den före detta 205 lbs-mästaren. Anderson har gått en match tidigare på 205 lbs, mot James Irvin, en match han avslutade med första slaget han slog i den matchen, värt att minnas är dock att James Irvin inte är Forrest Griffin.
Kan Forrest Griffin vinna mot Anderson Silva och hur skulle det i så fall gå till? Den frågan är det nog många som ställer sig inför den här matchen, vilken plan är egentligen den optimala planen för att vinna över Anderson Silva?
En del röster hörs ibland som säger att man ska ta ner honom - något som Travis Lutter i ett helt utmattat tillstånd lyckades göra, han lyckades även ta sig till mount men gjorde bort sig då han försökte sig på ett slarvigt armlås från mount och tappade positionen. I den matchen vet jag dock att Anderson hade trasiga knän, han opererade minst ett knä efter det. Dan Henderson lyckades också ta ner honom och Anderson tog sig inte upp, han låg på rygg en halv rond och blev slagen i ansiktet. Förstås utan att ta någon som helst skada och sen slutade det som det brukar. I deras andra match lyckades Rich Franklin ta ner Anderson - fast den här gången tog sig Anderson upp nästan ögonblickligen.
Skillnaden? Forrest är stor, jättestor, hävdas det. "Mycket större" än Forrest Griffin. På Sherdog.com frågas det om Anderson kan hantera Forrests storlek och det hänvisas också till att Forrest vid flera tillfällen vägt mer än 250 lbs... vilket förstås är meningslöst att ta upp eftersom han INTE kommer väga det på matchdag. Längdmässigt är Forrest 3 cm längre än Anderson, knappast nåt att skriva hem om i de här sammanhangen. De främsta viktkaparna kan "cutta" 20-30 lbs (9-13 kg) inför en match vilket då skulle betyda att Forrest vid match väger ungeför 102 - 106 kg. Inför en vanlig match väger då Anderson 93 - 97 kg (i sin vanliga viktklass). Men det är ju med förutsättningen att han ska nå 185 lbs (84 kg) dagen innan match. Om förutsättningen är att han ska nå 205 lbs kommer ju allt se annorlunda ut. Jag är tveksam till att prata om storleksfördelar, såna fördelar skulle även Rich Franklin ha och han fick mest bara en dyr plastikkirurgiräkning.
En taktik man pratar om är just att Forrest ska ta sig in nära, köra dirty boxing, hänga på Anderson, trycka honom mot buren och få honom att bära hela Forrests massa för att trötta ut honom. Att föreslå en sån taktik tyder för mig på att man bortser helt från att Anderson är en mästare på thaiclinch, att Forrest måste komma nära till att börja med och det faktum att det inte kommer skilja mer än 5 kg. Det är inte nödvändigtvis en dålig taktik men om man tror att storlek enbart kommer ha betydelse i den här matchen så nedvärderar man nog värdet av teknik och teknik har Anderson i massor.
En del andra menar att Forrest ska rusa, attackera, vara i Andersons ansikte och "ta matchen till honom" (bland annat Frank Mir - hittar inte just nu länken till hans analys). En bra plan, om man är på minst Anderson Silvas nivå vad gäller det stående, är man något under kan man ju ta en titt på matchen mot Chris Leben och se hur det gick. Forrest är naturligtvis oerhört mycket bättre än Chris Leben men det består bland annat av en mycket högre nivå av disciplin och en förmåga att implementera en bra gameplan.
Nej, jag anser nog att planen Forrest ska ha är enkel - stanna på utsidan, sparka låga bensparkar och gnid ut ett domslut till din egen fördel. Och, just det, undvik hårda slag mot ansiktet. Eventuellt kan jag se en poäng med att gå för en nedtagning men då måste den läggas upp med minutiöst förarbete i form av kombinationer och fejkade nedtagningar etc - Forrest kan inte kosta på sig lågoddsförsök från tre meters håll, de kommer bara mötas med knän mot pannan. Han bör alltså kopiera sin plan från matcherna mot Quinton Jackson och Rashad Evans. Och han verkligen verkligen måste undvika hårda slag på hakan eftersom den har visat sig vara sådär. Problemet där är ju att Anderson är ganska träffsäker.
Tittar man på Andersons förra match på 205 lbs så utspelade den sig som så att James Irvin drog en ganska långsam och telegraferad spark högt mot övre delen av Andersons lår. Resultatet är välkänt, Anderson fångade sparken och så gott som knockade Irvin med ett slag - och James Irvin ÄR tuff.
Så, min analys av matchen är att Forrest måste arbeta taktiskt och tålmodigt, något han absolut presterat i sina senaste matcher. Han måste bort från Andersons vänsterhand, undvika långa utbyten av slag och inte hamna i närstrid mot buren - såvida han inte märker att han faktiskt kan utnyttja sin storlek mot buren tidigt, då ska han förstås pusha där men jag tror helt enkelt att det inte är så det kommer gå till. Han ska jobba låga sparkar med korrekt teknik, inte tappa gard eller inte få tillbaka benet så kan det gå vägen. Problemet är att om man är offensiv mot Anderson Silva så spelar man honom i händerna - han är en fantastisk kontrare och Forrest Griffin kommer lämna någon lucka som ger Anderson möjlighet att plantera ett slag på hans haka - när det händer kommer Forrest inte kunna komma tillbaka utan fler slag kommer följa och Andersons hand höjas, kanske först i tredje ronden dock.
Wednesday, July 15, 2009
Vem hotar Brock Lesnar - del ett
UFC 100 är slut och vi är lämnade med den där obehagliga känslan man får när det är... tre veckor kvar till BJ Penn vs Kenny Florian. OK, vi är bortskämda år 2009 med mängder och åter mängder av MMA tillgängligt i princip varje vecka. Vad vi faktiskt har på vårt bord efter UFC 100 är massor av intressanta frågor. En av dem är naturligtvis "Vem kan hota Brock Lesnar?".
Ja, vem, egentligen?
Jag tog en snabb titt på Sherdog.coms tungviktsranking och den ser ut som följer, en månad innan matcherna i helgen:
1. Fedor Emelianenko
2. Josh Barnett
3. Frank Mir
4. Nogueira
5. Brock Lesnar
6. Randy Coutoure
7. Brett Rogers
8. Andrei Arlovski
9. Shane Carwin
10. Alistair Overeem
Av dessa tio är fyra (exklusive Brock själv) i UFC, resten tillhör andra organisationer, idag. Vi börjar därför med dessa fyra samt övriga tungviktare som redan finns inom organisationen för att se vad UFC kan göra för matcher inom en snar framtid.
Frank Mir är högst rankad på den här listan och har redan mött Brock två gånger. En vinst, en förlust - bra upplägg för en gummimatch, frågan är bara när i tiden. Om man tänker marknadsföringsmässigt så är det nog så att Brock säljer - de kan nog stoppa in nästan vem som helst mot honom och få bra siffror nu så frågan är om de så att säga behöver använda Mir för att sälja biljetter. Troligtvis inte särskilt snart i alla fall, vilket förstås är problematiskt för Mir eftersom det betyder att han måste möta andra relevanta monstertungviktare för att få en chans till på Brock. Om Mir vinner ett par matcher och i så fall kanske en vinst mot ett relevant löfte (Carwin, Velasquez) så kan vi nog få se den tredje matchen mellan de här två herrarna. Det hänger nog inte så lite på om de tror att Frank Mir vs Brock Lesnar 3 säljer 1,5 miljoner PPV istället för en miljon om Brock möter vem som helst annars, snarare än att hänga på de rent sportsliga möjligheterna för Mir att faktiskt vinna en tredje match.
Nogueira är rankad strax efter och hade varit riktigt intressant om det inte var för att han i sina tre senaste matcher, alla i UFC, varit nära döden och i sin senaste sett uppriktigt skitdålig ut. En vecka innan matchen mot Mir låg han dock på sjukhus och fick dropp med antibiotika mot en allvarlig stafylokockinfektion han dragit på sig. Han hade även skadat menisken. Bägge dessa omständigheter kanske kan förklara varför Frank Mir plötsligt såg ut som Neo i the Matrix och Nogueira som ett lik. Nogueira ska möta Randy Coutoure snart och om han drar ut en riktigt bra match ur rockärmen så kan det ju vara så att han får nästa försök. Nogueira vs Brock känns ju också sexigare än Brock vs Carwin och Brock vs Velasquez just nu. Om de skulle mötas har jag dock svårt att se något annat slutresultat än att Brock vinner, trots allt. Ungefär samma saker gäller för Nogueira som för Mir - om det skulle gå bra för Nogueira stående så kommer Brock ta ner matchen. Väl på marken, för där kommer det hamna eftersom Nogueira inte kan stoppa Brocks nedtagning, så kommer det nog se ut som mot Mir. En stor skillnad är dock att Nogueira kan hantera slag i ansiktet mycket bättre än Mir så han kommer vara farlig mycket längre.
Randy Coutoure ligger efter Brock i rankingen. Randys karriär är på nedåtgående nu, känns det som. Jag hoppas han motbevisar mig genom att styra upp matchen mot Nogueira ordentligt - det känns dock osannolikt. Randy såg bra ut mot Brock, det är bara det att om man blir träffad av honom såå upphör man att se bra ut. Om Randy vinner mot Nogueira är det inte helt otroligt att han får en titelmatch igen ganska omgående. UFC måste mjölka Randys namn så mycket de kan innan han hänger upp handskarna för gott och hur spännande är det att se honom gå matcher för att bygga upp sig igen? Samma gäller för övrigt Nogueira också - det här är inte killar man har kontrakterade för att gå matcher mot upandcomers - de ska vara i main events.
Näste man till rakning är Shane Carwin. Jag gillar Shane och ryktet går att han ska möta Cain Velasquez inom kort. Om han vinner den matchen så kan han absolut få en titelmatch mot Brock, hittills har han vunnit alla sina matcher (mot ytterst tveksamt motstånd utöver Gabriel Gonzaga) på typ sammanlagt fem minuter. Allt beror lite på vem som till att börja med får nästa match mot Brock och när. För varje match som Brock går kan ju contenderkartan ritas om för alla andra tungviktare när de i sin tur går sina matcher i väntan på att Brock blir redo för nästa match. Hur som helst, Shane Carwin var det. Han har många likheter med Brock vad gäller storlek och atleticism - frågetecknet gäller fortfarande vad som händer om han hamnar utanför första ronden, något vi vet att Brock kan hantera utan problem. Jag tycker Shane känns "obevisad" mot svårare motstånd och jag tror inte han är ett tillräckligt namn ännu för att få chansen. Han måste nog göra några större matcher först.
Jag tänkte ta en titt på resten av listan ovan i en del två och sen en titt på resten av UFCs tungviktare i en del tre. Ses då!
Ja, vem, egentligen?
Jag tog en snabb titt på Sherdog.coms tungviktsranking och den ser ut som följer, en månad innan matcherna i helgen:
1. Fedor Emelianenko
2. Josh Barnett
3. Frank Mir
4. Nogueira
5. Brock Lesnar
6. Randy Coutoure
7. Brett Rogers
8. Andrei Arlovski
9. Shane Carwin
10. Alistair Overeem
Av dessa tio är fyra (exklusive Brock själv) i UFC, resten tillhör andra organisationer, idag. Vi börjar därför med dessa fyra samt övriga tungviktare som redan finns inom organisationen för att se vad UFC kan göra för matcher inom en snar framtid.
Frank Mir är högst rankad på den här listan och har redan mött Brock två gånger. En vinst, en förlust - bra upplägg för en gummimatch, frågan är bara när i tiden. Om man tänker marknadsföringsmässigt så är det nog så att Brock säljer - de kan nog stoppa in nästan vem som helst mot honom och få bra siffror nu så frågan är om de så att säga behöver använda Mir för att sälja biljetter. Troligtvis inte särskilt snart i alla fall, vilket förstås är problematiskt för Mir eftersom det betyder att han måste möta andra relevanta monstertungviktare för att få en chans till på Brock. Om Mir vinner ett par matcher och i så fall kanske en vinst mot ett relevant löfte (Carwin, Velasquez) så kan vi nog få se den tredje matchen mellan de här två herrarna. Det hänger nog inte så lite på om de tror att Frank Mir vs Brock Lesnar 3 säljer 1,5 miljoner PPV istället för en miljon om Brock möter vem som helst annars, snarare än att hänga på de rent sportsliga möjligheterna för Mir att faktiskt vinna en tredje match.
Nogueira är rankad strax efter och hade varit riktigt intressant om det inte var för att han i sina tre senaste matcher, alla i UFC, varit nära döden och i sin senaste sett uppriktigt skitdålig ut. En vecka innan matchen mot Mir låg han dock på sjukhus och fick dropp med antibiotika mot en allvarlig stafylokockinfektion han dragit på sig. Han hade även skadat menisken. Bägge dessa omständigheter kanske kan förklara varför Frank Mir plötsligt såg ut som Neo i the Matrix och Nogueira som ett lik. Nogueira ska möta Randy Coutoure snart och om han drar ut en riktigt bra match ur rockärmen så kan det ju vara så att han får nästa försök. Nogueira vs Brock känns ju också sexigare än Brock vs Carwin och Brock vs Velasquez just nu. Om de skulle mötas har jag dock svårt att se något annat slutresultat än att Brock vinner, trots allt. Ungefär samma saker gäller för Nogueira som för Mir - om det skulle gå bra för Nogueira stående så kommer Brock ta ner matchen. Väl på marken, för där kommer det hamna eftersom Nogueira inte kan stoppa Brocks nedtagning, så kommer det nog se ut som mot Mir. En stor skillnad är dock att Nogueira kan hantera slag i ansiktet mycket bättre än Mir så han kommer vara farlig mycket längre.
Randy Coutoure ligger efter Brock i rankingen. Randys karriär är på nedåtgående nu, känns det som. Jag hoppas han motbevisar mig genom att styra upp matchen mot Nogueira ordentligt - det känns dock osannolikt. Randy såg bra ut mot Brock, det är bara det att om man blir träffad av honom såå upphör man att se bra ut. Om Randy vinner mot Nogueira är det inte helt otroligt att han får en titelmatch igen ganska omgående. UFC måste mjölka Randys namn så mycket de kan innan han hänger upp handskarna för gott och hur spännande är det att se honom gå matcher för att bygga upp sig igen? Samma gäller för övrigt Nogueira också - det här är inte killar man har kontrakterade för att gå matcher mot upandcomers - de ska vara i main events.
Näste man till rakning är Shane Carwin. Jag gillar Shane och ryktet går att han ska möta Cain Velasquez inom kort. Om han vinner den matchen så kan han absolut få en titelmatch mot Brock, hittills har han vunnit alla sina matcher (mot ytterst tveksamt motstånd utöver Gabriel Gonzaga) på typ sammanlagt fem minuter. Allt beror lite på vem som till att börja med får nästa match mot Brock och när. För varje match som Brock går kan ju contenderkartan ritas om för alla andra tungviktare när de i sin tur går sina matcher i väntan på att Brock blir redo för nästa match. Hur som helst, Shane Carwin var det. Han har många likheter med Brock vad gäller storlek och atleticism - frågetecknet gäller fortfarande vad som händer om han hamnar utanför första ronden, något vi vet att Brock kan hantera utan problem. Jag tycker Shane känns "obevisad" mot svårare motstånd och jag tror inte han är ett tillräckligt namn ännu för att få chansen. Han måste nog göra några större matcher först.
Jag tänkte ta en titt på resten av listan ovan i en del två och sen en titt på resten av UFCs tungviktare i en del tre. Ses då!
Saturday, July 4, 2009
UFC 100 förhandstitt del ett - Brock Lesnar vs Frank Mir II
Den 11:e juli går UFCs 100:ade gala av stapeln och för att fira har man laddat upp med en grym uppsättning matcher, eller vad sägs om just Brock Lesnar vs Frank Mir II, Thiago Alves vs Georges St Pierre och Dan Henderson vs Michael Bisping?
Värt att notera är att det där är de tre "toppmatcherna". Utöver de där tre helt fantastiska matcherna (alla tre är mellan toppnamn i respektive viktklasser, alla tre matcherna är jämna och alla tre matcherna borde kunna bli ooh-aah-matcher) får vi Jon Fitch vs Paulo Thiago (Fitch får chansen att hämnas sin träningskompis Koschecks förlust mot Thiago tidigare i år), Alan Belcher vs Yoshihiro Akiyama (Akiyamas UFC-debut, en av mina absoluta favoritfighters), Mark Coleman vs Stephan Bonnar, Mac Danzig vs Cole Miller och Jon Jones vs Jake O'Brien (om jag inte tar fel så är det O'Briens 205 lbs-debut och Jon Jones är kanske det hetaste namnet inom den viktklassen just nu). Vilken gala!
Delad huvudmatch är hursomhelst Brock Lesnar vs Frank Mir som ju möts för andra gången. Den här gången är förutsättningarna radikalt annorlunda mot förra gången de möttes. Då var Frank Mir ett namn på dekis efter att ha vunnit tungviktstiteln mot Tim Sylvia 2004 genom att helt enkelt bryta av armen på densamme. Kort därefter råkade han ut för en motorcykeln och bröt lårbenet på en miljon ställen. Rykten inför en av hans comebackmatcher gjorde gällande att han inte kunde byta nivåer för nedtagngingar överhuvudtaget - lägg på det hans dåliga träningsdisciplin och man kan förstå att han inte längre lyckades nå samma höjder som innan olyckan. Efter fyra matcher som han delade jämnt (bland annat en tuff förlust mot Brandon Vera) så var han mannen man ringde för att ge Brock en relevant motståndare i sin första match för UFC.
Brock å sin sida är gammal låtsasbrottare från WWE. Han är populär sen den tiden och drar tittare som man kanske inte normalt får annars. Han har också ifrågasatts, framför allt det faktum att han fick en titelmatch mot Randy Coutoure när denne gjorde comeback efter ett års frånvaro från UFC. När han mötte Frank Mir första gången hade han gjort totalt en MMA-match, då mot slagpåsen Min Soo Kim. Hans idrottsbakgrund är dock svår att ifrågasätta, han är gammal collegebrottare med inte helt skabbiga 106 vinster och fem förluster.
Den första matchen utspelade sig väl ganska mycket som man hade förväntat sig. Brock Lesnar kom ut, tog ner Frank, matade på med slag och det såg ut som om han skulle ta en oväntad seger. Steve Mazzagatti gjorde dock bedömningen att Brock slagit Frank Mir i bakhuvudet, dömde upp matchen till stående och drog av ett poäng från Brock för överträdelsen, en ganska hård bedömning i en situation som normalt brukar föranleda en verbal varning innan domaren ens ställer de tävlande upp.
Vad som hände härnäst är välkänt. Brock står över en liggande Frank som får tag i ett ben och blixtsnabbt slår på en kneebar som Brock inte kan ta sig ur utan han tvingas att klappa.
Det var dock den förra matchen. Finns det någonting som tyder på att samma sak kommer hända igen? Både ja och nej, naturligtvis. Om Brock lämnar en arm eller ett ben för Frank att ta tag i så kommer Frank låsa ut honom, därom råder inga tvivel. Om Frank låter Brock träffa med en av sina tegelstensnävar i ansiktet så är det ganska stor risk att Frank går ner som Randy gjorde. Minns att Brock spräckte orbitalbenet på Heath Herring när de möttes.
Sen de möttes har Brock alltså besegrat Heath Herring och Randy Coutoure, övertygande. Till saken hör dock att Heath Herring nog får anses ha varit överskattad när han mötte Brock (han har inte utvecklats särskilt mycket sen 2003/2004 då han hade sin storhetstid i Pride. Brock vann den "riktiga" tungviktstiteln mot Randy. Frank Mir har å sin sida lyckats vinna en interimtitel mot Nogueira och i farten passade han på att bli den förste som stoppat denne.
Jag tycker en intressant infallsvinkel är att försöka lista ut hur de kommer att fightas den här gången. Kommer de hamna på marken i lite kaosbrottning, kommer det bli en muay thai-match eller vad? Vad är bäst för var och en av dem?
Man kan t.ex. lätt luras att tro att Brock är långsam och dålig stående och att han därför vill ta ner matchen på marken för att kontrollera Frank från toppen och straffa honom över fem ronder. En relevant fråga då är om inte Brock riskerar att fastna i en submission, för eller senare. Att han kontrollerade Heath Herring i tre ronder säger inte så mycket om det scenariot då Herring helt enkelt inte har samma kompetens vad gäller submissions som Frank. Man kan också luras att tro att Frank är ganska snabb och duktig stående efter att han slagit ner Nogueira tre-fyra gånger i deras match.
Jag vill dock göra gällande att inget av detta stämmer. Brock är vare sig långsam eller dålig stående, det är bara att titta på hans match mot Randy för att se motsatsen. För att väga över 120 kg är han snabb. Han har dock inte tränat stående särskilt länge men mot Randy verkade han dock ha lärt sig nya trick, ett av hans viktigaste slag i matchen var en stenhård armbåge på nära håll som verkligen skakade om Randy. Att kunna använda så pass många olika slag stående som Brock gör tyder på att han lär sig snabbt. Många yngre och mer talangfulla fighters med brottarbakgrund klarar inte av att slå mer än enkla ett-två-kombinationer från boxning, om ens det.
Frank Mir å sin sida såg bra ut mot Nogueira - en Nogueira som legat på sjukhus bara några dagar innan matchen i en allvarlig staphylokockinfektion och som sen slitit sönder menisken. Hans åsikt är enkel - man drar sig bara ur en match om man är död. Betyder det att jag tror att Frank suger? Nej, verkligen inte. Bara att man inte kan dra så mycket slutsatser av matchen mot Nogueira.
Så vad kommer deras plan vara när de kommer in i matchen? Vad gäller Brock så tror jag helt enkelt att han kommer försöka hålla matchen stående i början. Frank å sin sida kommer försöka... hålla matchen stående i början.
Brock kommer hålla det stående för att han vet att han kan ta ner Frank när han vill och att om han träffar rent med ett slag så kommer han få sin chans att avsluta matchen. Frank kommer hålla det stående dels för att han tror att han har en chans stående (vilket han har) och för att han inte kan ta ner Brock med något slags double-leg eller nån annan offensiv nertagning, som jag sagt tidigare är Brock inte långsam. Har man hans brottarbakgrund kan man stoppa en nedtagning från en kille med ett lårben gjort av plast och titan. Jag misstänker också att Brock har tränat extremt mycket grappling och submissionförsvar inför den här matchen för att kunna gå på avslut om han skulle lyckas få in en smäll på Frank.
Om det dock är så att Frank inte blir skadad av Brock och Brock tvärtom förlorar den stående duellen, då kommer hela matchen förändras. Då måste Brock satsa på nedtagning och försöka kväva Frank och straffa honom med toppkontroll och hålla stenhårt på defensiven, inga armar på marken och annat larv - Frank käkar slarviga armar till frukost. Det ökar förstås möjligheterna till förlust för Brock men han kan inte och kommer inte gå runt i fem ronder och bli slagen i ansiktet.
Vid tvärtomscenariot vet jag inte riktigt. Om man förlorar stående mot en jätte och inte kan ta ner densamme - vad gör man då? Jag har svårt att se att Frank får några fördelar i clinchen mot buren med tanke på hur mycket större Brock är och OM Frank lyckas ta ner Brock - är det inte sannolikt så att Brock har styrka och explosivitet att ta sig loss och upp till stående? Kanske är Franks enda utväg att clincha och sen köra en klassisk pull guard? Gör man sånt frivilligt mot Brock?
Bara för att jag har listat vad man nog kan anse vara en massa fördelspunkter för Brock så betyder inte det att han nödvändigtvis kommer vinna enkelt. Det betyder bara att jag inte har helt lätt att se hur Frank tar sig vidare i matchen om han inte kan dominera stående och sen submitta Brock när han väl blir nertagen. För jag tror inte Frank knockar Brock och jag tror inte Frank stoppar en av hans nedtagningar. Så som jag ser det talar väldigt mycket för att Brock blir undisputed tungviktsmästare den 11:e juli på UFC 100.
Jag tippar Brock Lesnar via TKO rond 3.
Värt att notera är att det där är de tre "toppmatcherna". Utöver de där tre helt fantastiska matcherna (alla tre är mellan toppnamn i respektive viktklasser, alla tre matcherna är jämna och alla tre matcherna borde kunna bli ooh-aah-matcher) får vi Jon Fitch vs Paulo Thiago (Fitch får chansen att hämnas sin träningskompis Koschecks förlust mot Thiago tidigare i år), Alan Belcher vs Yoshihiro Akiyama (Akiyamas UFC-debut, en av mina absoluta favoritfighters), Mark Coleman vs Stephan Bonnar, Mac Danzig vs Cole Miller och Jon Jones vs Jake O'Brien (om jag inte tar fel så är det O'Briens 205 lbs-debut och Jon Jones är kanske det hetaste namnet inom den viktklassen just nu). Vilken gala!
Delad huvudmatch är hursomhelst Brock Lesnar vs Frank Mir som ju möts för andra gången. Den här gången är förutsättningarna radikalt annorlunda mot förra gången de möttes. Då var Frank Mir ett namn på dekis efter att ha vunnit tungviktstiteln mot Tim Sylvia 2004 genom att helt enkelt bryta av armen på densamme. Kort därefter råkade han ut för en motorcykeln och bröt lårbenet på en miljon ställen. Rykten inför en av hans comebackmatcher gjorde gällande att han inte kunde byta nivåer för nedtagngingar överhuvudtaget - lägg på det hans dåliga träningsdisciplin och man kan förstå att han inte längre lyckades nå samma höjder som innan olyckan. Efter fyra matcher som han delade jämnt (bland annat en tuff förlust mot Brandon Vera) så var han mannen man ringde för att ge Brock en relevant motståndare i sin första match för UFC.
Brock å sin sida är gammal låtsasbrottare från WWE. Han är populär sen den tiden och drar tittare som man kanske inte normalt får annars. Han har också ifrågasatts, framför allt det faktum att han fick en titelmatch mot Randy Coutoure när denne gjorde comeback efter ett års frånvaro från UFC. När han mötte Frank Mir första gången hade han gjort totalt en MMA-match, då mot slagpåsen Min Soo Kim. Hans idrottsbakgrund är dock svår att ifrågasätta, han är gammal collegebrottare med inte helt skabbiga 106 vinster och fem förluster.
Den första matchen utspelade sig väl ganska mycket som man hade förväntat sig. Brock Lesnar kom ut, tog ner Frank, matade på med slag och det såg ut som om han skulle ta en oväntad seger. Steve Mazzagatti gjorde dock bedömningen att Brock slagit Frank Mir i bakhuvudet, dömde upp matchen till stående och drog av ett poäng från Brock för överträdelsen, en ganska hård bedömning i en situation som normalt brukar föranleda en verbal varning innan domaren ens ställer de tävlande upp.
Vad som hände härnäst är välkänt. Brock står över en liggande Frank som får tag i ett ben och blixtsnabbt slår på en kneebar som Brock inte kan ta sig ur utan han tvingas att klappa.
Det var dock den förra matchen. Finns det någonting som tyder på att samma sak kommer hända igen? Både ja och nej, naturligtvis. Om Brock lämnar en arm eller ett ben för Frank att ta tag i så kommer Frank låsa ut honom, därom råder inga tvivel. Om Frank låter Brock träffa med en av sina tegelstensnävar i ansiktet så är det ganska stor risk att Frank går ner som Randy gjorde. Minns att Brock spräckte orbitalbenet på Heath Herring när de möttes.
Sen de möttes har Brock alltså besegrat Heath Herring och Randy Coutoure, övertygande. Till saken hör dock att Heath Herring nog får anses ha varit överskattad när han mötte Brock (han har inte utvecklats särskilt mycket sen 2003/2004 då han hade sin storhetstid i Pride. Brock vann den "riktiga" tungviktstiteln mot Randy. Frank Mir har å sin sida lyckats vinna en interimtitel mot Nogueira och i farten passade han på att bli den förste som stoppat denne.
Jag tycker en intressant infallsvinkel är att försöka lista ut hur de kommer att fightas den här gången. Kommer de hamna på marken i lite kaosbrottning, kommer det bli en muay thai-match eller vad? Vad är bäst för var och en av dem?
Man kan t.ex. lätt luras att tro att Brock är långsam och dålig stående och att han därför vill ta ner matchen på marken för att kontrollera Frank från toppen och straffa honom över fem ronder. En relevant fråga då är om inte Brock riskerar att fastna i en submission, för eller senare. Att han kontrollerade Heath Herring i tre ronder säger inte så mycket om det scenariot då Herring helt enkelt inte har samma kompetens vad gäller submissions som Frank. Man kan också luras att tro att Frank är ganska snabb och duktig stående efter att han slagit ner Nogueira tre-fyra gånger i deras match.
Jag vill dock göra gällande att inget av detta stämmer. Brock är vare sig långsam eller dålig stående, det är bara att titta på hans match mot Randy för att se motsatsen. För att väga över 120 kg är han snabb. Han har dock inte tränat stående särskilt länge men mot Randy verkade han dock ha lärt sig nya trick, ett av hans viktigaste slag i matchen var en stenhård armbåge på nära håll som verkligen skakade om Randy. Att kunna använda så pass många olika slag stående som Brock gör tyder på att han lär sig snabbt. Många yngre och mer talangfulla fighters med brottarbakgrund klarar inte av att slå mer än enkla ett-två-kombinationer från boxning, om ens det.
Frank Mir å sin sida såg bra ut mot Nogueira - en Nogueira som legat på sjukhus bara några dagar innan matchen i en allvarlig staphylokockinfektion och som sen slitit sönder menisken. Hans åsikt är enkel - man drar sig bara ur en match om man är död. Betyder det att jag tror att Frank suger? Nej, verkligen inte. Bara att man inte kan dra så mycket slutsatser av matchen mot Nogueira.
Så vad kommer deras plan vara när de kommer in i matchen? Vad gäller Brock så tror jag helt enkelt att han kommer försöka hålla matchen stående i början. Frank å sin sida kommer försöka... hålla matchen stående i början.
Brock kommer hålla det stående för att han vet att han kan ta ner Frank när han vill och att om han träffar rent med ett slag så kommer han få sin chans att avsluta matchen. Frank kommer hålla det stående dels för att han tror att han har en chans stående (vilket han har) och för att han inte kan ta ner Brock med något slags double-leg eller nån annan offensiv nertagning, som jag sagt tidigare är Brock inte långsam. Har man hans brottarbakgrund kan man stoppa en nedtagning från en kille med ett lårben gjort av plast och titan. Jag misstänker också att Brock har tränat extremt mycket grappling och submissionförsvar inför den här matchen för att kunna gå på avslut om han skulle lyckas få in en smäll på Frank.
Om det dock är så att Frank inte blir skadad av Brock och Brock tvärtom förlorar den stående duellen, då kommer hela matchen förändras. Då måste Brock satsa på nedtagning och försöka kväva Frank och straffa honom med toppkontroll och hålla stenhårt på defensiven, inga armar på marken och annat larv - Frank käkar slarviga armar till frukost. Det ökar förstås möjligheterna till förlust för Brock men han kan inte och kommer inte gå runt i fem ronder och bli slagen i ansiktet.
Vid tvärtomscenariot vet jag inte riktigt. Om man förlorar stående mot en jätte och inte kan ta ner densamme - vad gör man då? Jag har svårt att se att Frank får några fördelar i clinchen mot buren med tanke på hur mycket större Brock är och OM Frank lyckas ta ner Brock - är det inte sannolikt så att Brock har styrka och explosivitet att ta sig loss och upp till stående? Kanske är Franks enda utväg att clincha och sen köra en klassisk pull guard? Gör man sånt frivilligt mot Brock?
Bara för att jag har listat vad man nog kan anse vara en massa fördelspunkter för Brock så betyder inte det att han nödvändigtvis kommer vinna enkelt. Det betyder bara att jag inte har helt lätt att se hur Frank tar sig vidare i matchen om han inte kan dominera stående och sen submitta Brock när han väl blir nertagen. För jag tror inte Frank knockar Brock och jag tror inte Frank stoppar en av hans nedtagningar. Så som jag ser det talar väldigt mycket för att Brock blir undisputed tungviktsmästare den 11:e juli på UFC 100.
Jag tippar Brock Lesnar via TKO rond 3.
Subscribe to:
Posts (Atom)