Demian Maia, offer för hybris?

Inför UFC 102 fick jag se en intervju med Nathan Marquardt där han berättade han inte var rädd för att ta ner Demian. Han var rätt säker på att han skulle kunna ta sig ur eventuella submissionförsök och jag fick känslan av att han nästan skulle kunna få för sig att bevisa något. Det är enligt mig en av de farligaste sakerna man kan göra i MMA, bevisa något. Sean Sherk t.ex. försöker bevisa att han kan boxas vilket lett till förlust mot BJ Penn (vad hade hänt om han jobbat på en nedtagning och lyckats?) och mot Frank Edgar, bägge helt enkelt bättre boxare och med den lilla fördelen att de har längre räckvidd än Sherk.
I det här fallet skulle Nate inte bara behöva visa att han är kompetent på marken (vilket han är) utan också att han alltså skulle vara på samma nivå som… världens bästa BJJ-spelare. Demian Maia har mött Ronaldo “Jacare” Sousa i grappling och vunnit och de här två killarna räknas generellt som två av världens absolut bästa BJJ-utövare. Demian Maia har även lyckats föra över sina kunskaper till MMA på ett fantastiskt sätt och har vunnit samtliga sina matcher i UFC på submission. Att då tänka sig att man skulle vilja bevisa något mot den personen framstår liksom som total idioti. Det är bra att Nate har självförtroendet att tro att han skulle kunna ta sig ur eventuella submissionförsök vilket ju skulle innebära att han har ett försvar mot Demians främsta vapen. Men att medvetet söka sig in i det område där ens motståndare räknas som den främste i världen kan inte vara en bra plan.
Inför matchen var jag nästan hundraprocentigt säker på att Demian Maia skulle vinna på submission. Särskilt om han inte ens skulle behöva jaga en nedtagning utan om Nathan skulle bjuda på den tjänsten. Istället slutade matchen med knock efter 27 sekunder. 27 sekunder där Demian Maia måttade och markerade låga och höga sparkar mot Nathan utan att egentligen verka arbeta mot en nedtagning. Vid varje spark sänkte han sin vänstra hand, något Nathan och hans tränare Greg Jackson noterat och i slutet av träningslägret aktivt tränat på att kontra, bland annat för att Nathan skadat foten och inte skulle kunna sparka själv.
Så här efter ett tag har jag funderat på om det i själva verket var tvärtom, nämligen att Demian trodde att han var tillräckligt bra stående för att kunna hänga med Nathen på fötterna och att han i sin tur ville bevisa något. Demian tränar med Wanderlei Silva och i en intervju, förvisso gjord för UFC Countdown (där inget sant eller av värde egentligen sägs…), säger Wandy att “I don’t know, maybe he will knock the guy out?”. Naturligtvis ingen omöjlighet, men om man är världens bästa BJJ-för-MMA-spelare, borde man inte hålla sig till den planen? Alltså, missförstå mig rätt, jag tycker inte man ska avstå från att träna stående och utvecklas så att man kan hänga med de bästa - men kanske inte i en match som kunde ge chans på en titelmatch? På den här nivån är det svårt att utveckla de andra delarna av sin kompetens just eftersom de man möter är så otroligt bra. Nathan var inte en person man kunde stå och testa lite hur det kändes för att sen om det började blåsa snålt ta ner och submitta. Nathan Marquardt är en motståndare på en sån nivå att man måste gå in för att mörda honom, inte för att utveckla sin personlighet.
Om Demian istället tränat stående, disciplinerat och kanske under en bättre coach än Wanderlei Silva (som ju har tekniska brister av just typen tappa garden) så hade han kunnat använda den kunskapen när en öppning presenterade sig istället för att börja matchen med några konstiga känna-efter-sparkar. Problemet när man inte är på någon hög nivå inom t.ex. muay thai eller vilken annan kampsport som helst, är att man hamnar i den klassiska mma-striker-fällan. Man slår en ett-två eller en lågspark eller något annat lite allmänt, sen hoppar man tillbaka och nollställer sig och går in och repeterar. Ett-två, ett-två. En mer överlägsen striker andas sådana tendenser som sin livsluft och läser bara tajming och går sen in för det dödande slaget. Demian Maia försökte tre eller fyra sparkar på raken mot Nathan. Vid alla sänkte han vänsterhanden. Enligt Nathan hade de sett den tendensen i tidigare matcher från Demian, vilket alltså innebär att Demian gick in i en match där han tänkte sig att han skulle köra lite mer stående - fast med klara tekniska brister kvar. Brister motståndaren och alla som önskat kunna se.
Det måste anses vara en tränares uppgift att upptäcka och rätta till såna brister - alternativt förbjuda sin adept från att försöka stå med sin motståndare om det inte är absolut nödvändigt.
Det här har sagts förut av bättre analytiker än jag, men det kanske tål att sägas igen - om du inte redan idag tittar på video med din motståndare och analyserar hans teknik, eller någon i ditt läger, då är du på efterkälken eftersom det är ganska stor risk att din motståndare gör det - med dig.
Demian Maia kommer tillbaka. Han kommer ha lärt sig av sitt misstag. Boxning och Muay Thai ska vara komplement för honom, verktyg han har att tillgå i de olika situationer som uppstår under en MMA-match. Inte det han tar fram först av allt i en match!