Efter UFC 102

Så, då var UFC 102 avklarat och vad kan man säga? En gala utan särskilt mycket hype, med en main event mellan två killar man trodde var redo för pensionärshemmet (Randy för sin ålder, Nogueira för att han verkade mest död i sin senaste match mot Frank Mir) som ändå måste sägas ha levererat bra skit. Massor med svar på massor av frågor och naturligtvis fick vi ännu fler frågor att ställa.

Ryktena om min död är betydligt överdrivna

Jag hade hört rykten om att Nogueira blev regelbundet knockad på träning. Var det ett rykte som spreds med avsikt från hans camp? Naturligtvis slår inte Randy lika hårt som de riktigt stora tungviktarna i UFC, men ändå, han fick in ett antal goa kombinationer mot brassen utan att det verkade påverka densamme. Själv blev han rejält klockad ett antal gånger och man får konstatera att Big Nog såg ut som sitt gamla jag. Till saken hör att vid UFC 92 så vägde Nogueira in på 246 lbs (111 kg) och vid UFC 102 231 lbs (104 kg), en nätt skillnad på sju kg. Tänka sig att sju kg kan göra en lite slö och långsam, särskilt om man legat på sjukhus med en stafylokockinfektion veckan innan match OCH slitit sönder sin menisk.

Nu vill jag ha en rematch mellan Mir och Nog - om inte Nog ska få Brock Lesnar direkt - fast han möter ju Shane Carwin vid UFC 106 i november vilket kanske blir lite väl lång väntan för Nog.

Både Randy och Nog visade vilket fighters det är och jag undrar om inte det här var den mest upphetsande och kanske den bästa matchen jag sett med Randy under hela hans karriär! Ett tag var det som en Rockyfilm, ett tag var det som Don Frye vs Takayama, riktigt galen skit, helt enkelt. En riktigt bra match som överträffade mina kanske lågt ställda förväntningar. Frågan nu är förstås vad Randy ska göra härnäst? Han skrev på ett nytt kontrakt i samband med UFC 102 på sex matcher och 28 månader - han kommer avsluta sin grymma karriär i UFC, det är klart. Kanske gå ner till LHW och köra en rolig superfight där istället för att banka huvudet blodigt mot XXXXXL-handskar i tungviktsdivisionen?

Allt vi behöver är en plan

Nate Marquardt tränar med Greg Jackson. Greg Jackson som tillsammans med Georges St Pierre tog fram planen att brottas stående med BJ Penn så att hans axlar skulle bli fyllda med blod så att hans jabb skulle nullifieras. En matchplanernas mästare helt enkelt. Den här gången hade de tittat på video av Demian Maias stand-up och noterat ett par tekniska missar. Den som Marquardt kapitaliserade på var att Demian flaxade med armarna då han sparkade. Marquardt själv hade skadat foten några veckor innan matchen så själv skulle han inte kunna sparka. Därför tränade han in en kontring på sparken tills den satt automatiskt - och det gjorde den. Maia gjorde nästan en volt av slaget och fick ett till slag av mattan i ansiktet och matchen var över.

Thiago Silva hade gjort samma sak, tittat på video och letat brister i Keith Jardines stand-up. Keith tränar också med Greg Jackson och man får ofta höra att han är "tuff" och "oortodox". Oortodox i stående betyder oftast helt enkelt att man inte skyddar huvudet, att man inte slår tekniskt "korrekta" slag och mindre ofta att man faktiskt är ovanlig på något sätt, som t.ex. Lyoto Machida faktiskt är (karatekillar i oktagonen får anses vara oortodoxa jämfört med alla muay thai-, kickboxning- och boxningsutövare). Keith Jardine får vara hur tuff han vill, om han och Greg Jackson inte börjar jobba på att se till att hans defensiv blir bättre kommer vi få se fler kontringar mot hans spastiska anfall och fler dödade hjärnceller.

Fler fighters måste börja göra planer för sina matcher och specifika planer för specifika motståndare. År 2009 och framåt kommer det inte duga med att bara gå in och slugga - för din motståndare kan ha studerat dig och dina brister - som Dan Henderson gjorde med Michael Bisping på UFC 100. Alla fighters kommer skikta sig som olja och vatten med de fighters som studerar sina motståndare och försöker utnyttja deras svagheter överst och traditionella "brawlers" underst.

Brandon Vera lider av TSS

TSS står för antingen Tentative Striker Syndrome eller Tim Sylvia Syndrome. Problemet med Brandon Vera är inte kompetens utan mer att han har fingret på avtryckaren men inte trycker av. Han utklassade Krzysztof Soszynski men lyckades inte avsluta matchen. Och han vann men inte med vad som kändes som en total dominans utan snarare som en säker vinst utan risker. Det tråkiga är att det inte ens känns som om han skulle behöva ta risker, han skulle bara behöva slå mer än en ett-två eller liknande. Varför inte kontra varje försök från sin motståndare om man kan? Kanske är det så att Vera tänker för mycket och har för många verktyg och liksom har tappat instinkterna lite. Han behöver fler matcher och mot bättre motstånd - snarare!

Todd Duffee menar affärer

Todd Duffee är ett riktigt löfte i tungviktsdivisionen. Han slog UFCs officiella knockout-rekord (det inofficiella innehas av Duane "Bang" Ludwig mot Jonathan Goulet, fyra sekunder) med sin sjusekunders knockout av Tim Hague. Nu säger inte det så mycket men han spöade även Assuerio Silva för nästan ett år sen, ett betydligt mer kompetent motstånd, om än kanske inte lika tufft.

Nu fick vi hur som helst inte se så mycket av Todd - men nu snackas det om att man ska fixa en match snart, mycket snart, åt honom. Han klarade sig ju ifrån den här matchen utan minsta skråma, mycket tack vare Tim Hagues oklara offensiv direkt när matchen började. Han gick in, måttade en overhand right, droppade sin vänster och såg plötsligt ut som om han skulle slå med vänstern. Allt Todd behövde göra var att slå rakt i ansiktet.

Från att ha varit divisionernas sorgebarn ser nu tungviktsdivisionen plötsligt ut att vara en riktigt het affär i UFC, löften kommer in från höger och vänster och nästa säsong av TUF är som bekant enbart tungviktare. Lovande!

Låt mig slippa Chris Leben

Hur ska Chris Leben vinna en match? Svaret är enkelt: genom att slå väldigt hårt på en motståndares haka. Motståndaren i fråga måste förstås undvika att röra på huvudet, ha en gard, ha fotarbete och generellt vilja ge sig in i en "brawl" med en de facto hårt slående människa. Generellt tenderar det övre skiktet i UFCs viktklasser inte bete sig på det sättet. Om de väljer att agera taktiskt blir det tråkiga matcher för Chris har liksom ingenting att komma med utöver det. Han jobbar inte taktiskt själv, är långsam, skär inte av ringen... det blir helt enkelt tröttsamt. Låt mig slippa honom! Ha honom som gatekeeper på undercardet och ta med hans match om antingen han eller motståndaren blir knockad silly.